Post-covid är landsbygdens tid

Vi är fortfarande i pandemin. Vi läser om nya utbrott och tidningarna varnar för en ny våg i vinter. Det är ingen tvekan om att vi lever i en annorlunda tid och arbetar på ett sätt som inte var tänkbart innan vårt samhälle stängdes för vår tidigare livsstil.

Storstaden hade tidigare sin självklara plats, valde du att bo utanför Stockholm, Köpenhamn, London eller annat nav, då var dagsresorna en självklarhet. Vi på landsbygden visste att det var längre från stan till landet än tvärtom och digitala möten var inget alternativ, att jobba hemifrån ansågs vara synonymt med att ta bondpermis.

Det digitala pendlandet var i bästa fall i sin linda, men så kom covid. T-celler, RNA och celltranskription var ord som dök upp i allas vokabulär. Jag trodde inte att jag skulle höra dessa ord igen efter kursen i biokemi för över 20 år sedan, men plötsligt hände det!

Allas våra liv ändrades under loppet av ett par veckor, det gjorde också livet för oss på landet.

Mitt hemmakontor i källaren blev lika gångbart som ett kontor mitt i Paris. Det blev plötsligt helt naturligt att hoppa in i digitala möten med kollegor ett par mil bort, för att bara minuter senare delta i ett möten med kunder i New York eller Madrid. 

Resandet försvann, vi behövde inte inte längre ödsla tid på flygningar t/r till  storstaden för att besöka ett tvåtimmarsmöte, helt plötsligt kom världen till landet!

Jag hoppas att något gott kommer ur den här pandemin, jag hoppas att vårt nya arbetssätt är här för att stanna, iaf i som likställt alternativ till arbete på plats. 

Världen efter Covid kan bli landsbygdens räddning. Här är livet trevligare. Här är stressen och priserna är lägre.